Behöver hålla ut
hålla fast i mitt beslut

Lämna elegin
bara ta emot energin

Har aldrig stannat
tillräckligt länge
hos mig själv

alltid levt genom någon annans
navelsträng

Så
på djupet olyckligt
bara levande av ditt bröd

dina ord
mitt namn på dina läppar

beroende
maktlös

därför också
stark frustration
irritation
rentav ilska och

Sorg

Jag har vetat men inte vågat
lämnat och alltid sårat

Varit arg på mig
men det har gått ut över dig

av rädsla förstås
ensamhet mest

Ödslig övergivenhet

Vem är jag utan dig, dig eller dig?

Nu finns en nyfikenhet
att acceptera mig

en annan ton
känns som nyckeln till tron

Tron att finna den harmoniska ron
en kärleksrelation

Nog med passioner
tack

Tacksam för dem jag fick men
den tär och sliter mig
i revor

fladdrar omkring
likt en osalig ande
när den härjar

Ändå är passion det mest
levande jag upplevt

känsel till och med
ända ut i hårstrået

en blick
sprakande eld
åtrå
ohämmat öppen

inte en krämpa är närvarande
bara liv, lust och lycka
Så ljuvligt euforiskt

men
det är omöjligt att bara andas
in

och på utandningen har jag
alltid rasat
i en hastighet
snabbare än ljusets

Spillror
knappt igenkända
har jag skrapat ihop

förbannat mig själv
varför jag måste leva
på eggen

bränna mitt ljus i båda ändar

Kanske är det ändå
passionskickarna
som fått mig att överleva
denna värld
av meningslöshet och lidande

Jag existerar, gräver och söker
försöker vakna
nuddar vid mening

Men ett hus blir inte ett hem
bara för det byggts

Lika lite som en människa blir levande
bara för att hon är vid liv.