Poetens höstdepression
nu är det torka
hur ska jag orka?
torka i mitt skrivande
det är inte det minsta givande
det är öken
jag ser inte röken
av en endaste dikt
inte minsta utsikt
till nån inspiration
ingen som helst passion
vad ska jag göra?
håller min bana som poet på att upphöra?
jag blir ju rädd
för jag är inte beredd
att sluta skriva
men nu tar depressiva
tankar över mitt liv
jag har helt tappat mitt driv
jag har inga som helst idéer
det känns som om arméer
av slemmiga monster tar över
och det är precis vad jag inte behöver
monster som drar in mig i mörkret
det känns som om det går käpprätt
åt helvete med mitt skrivande
hur ska jag hitta nåt hoppingivande?
jag tänker dystert i min utbrändhet –
är jag nu slut som poet?