Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Den här dikten är till min kära mamma.


Till min mamma

Hur ska jag någonsin kunna släppa taget om dig?
Du har ju alltid funnits vid min sida.
Jag vet inte om jag har det som krävs.
För att bli den jag vill.
Du har alltid tröstat mig när jag varit nere.
Alltid älskat mig.

Så säg mig nu hur jag ska kunna klara mig utan dig.
När jag är borta.
Ja hur ska jag kunna gå min egen väg.
När du inte finns där för mig.
Då har jag ingen som kommer stötta mig.
Jag älskar ju dig.

Du har alltid varit min trygga punkt i livet.
Alltid funnits där för mig.
Vi har det ju så bra för tillfället.
Vi har ett väldigt starkt band.
Jag är inte säker på att jag vill resa bort längre.
För jag vill inte lämna dig.

Du har alltid vetat vad som är bäst för oss två.
Alltid vetat hur vi ska göra.
Jag vet inte om jag har det som krävs.
För att klara mig själv.
Men om du säger att jag ska lämna vårt hem.
Så kommer jag att göra det.

Idag så förstår jag varför du ville att jag skulle gå min egen väg.
Och jag är glad att jag lämnade vårt hem.
Men en sak som aldrig kommer lämna mig.
Det är tanken på dig.
För mamma, jag älskar ju dig.




Prosa (Kortnovell) av elkaxibro
Läst 173 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2018-11-24 18:15



Bookmark and Share


  Svart svan
Det är aldrig bra med för mycket "maternal separation anxiety"...
2018-11-26

    snöö
Det är en tid för allt, alla ska lämna barndomshemmet till sist. Fina ord, hoppas din mamma får läsa det måste värma ett modershjärta.
2018-11-24
  > Nästa text
< Föregående

elkaxibro
elkaxibro