just nu har jag många utkast
dikter som inte blir klara
jag sitter bara fast
men de känns ändå utvecklingsbara

bara jag ger dem lite tid
och låter dem mogna ifred
så kanske de i sin tur ger mig frid
och nån gång lossnar det som ett snöskred

en gammal idé kan blomma ut
helt oväntat får man till det
nästan vad som helst kan bli guld till slut
genialiskt, helt utan sans och vett

nu tycks det ju inte gälla den här dikten
den tycks ju bli föga njutbar
( jag har nog kommit till den insikten)
men den här dikten blev åtminstone klar