Vi har fått livet till låns

Men hur förvaltar vi denna gåva?

Sköter vi och putsar vi väl på vår juvel?

Och känner vi tacksamhet?

Och om livet inte blev något bra; utan enbart en belastning;

på grund av en svår eller obotlig sjukdom?

Hur ska vi kunna leva med detta?

Där kan ju en religiös tro vara till stor hjälp

Men om man inte har denna tro, så hjälper det mycket

om man har släkt, vänner eller bekanta som man kan få stöd ifrån

Och det är bra om man har intressen som gör att tankarna  upptas

på annat håll än tankarna på sjukdomen eller andra tillkortakommanden