sakta färgas mörka jackan vit
varje flinga är ett vackert minne
dalar till oändlighetens mark
under foten knarrar violinen
mätt av tystnad, glömskans kalla vrå

minnessärken lyser upp av tillit
unikum av svunna tiders sinne
skuggor springer runt på nytryckt ark
bakom fönstret fladdrar så gardinen
nära värmen, omöjlig att nå