Från de djupaste hav har jag klättrat
där sirener min själ ville nå
och där sjöbrutna gastar har fjättrat
sin syn i det sankblanka blå.

Från den dödaste dal är jag krupen
att stryka likt krypet sitt strå,
ur ödet i djävulsdjupen
har jag längtat, och längtat så.

Men nu är jag, maskkrupna mara,
framme, ja, djävlarimig
må sjunka och stryka och fara,
det var ångest, ja ångesten bara
som tampas och tävlar i mig.