I vår dåtid fanns en himmel
som var blå och lyste grann
I vår dåtid inget vimmel
vi var människor för varann

I vår nutid molnen hopas
svårt att skönja något blått
i vår nutid glåpord ropas
sällan skrikes något gott

Framtiden lever på hoppet
som en kluven liljestam
vi vill alla vinna loppet
men är nöjd att komma fram

När vi anlänt skall vi finna
att livet nätt och jämt hann med
för vi har alltid velat vinna
både krig och ständig fred