min vackra tillfälliga vän
du sluddrade så underhållande
och försökte hålla konversationen vid liv

du bjöd på sexor tequila
som du låtsades ha råd med
och din barstol lutade alltid mer än andras
så kanske var det därför du missade munnen
när du skulle kyssa mig

du sa du var poet
men dina obegripligheter
på servetter och kvitton
gick aldrig att tyda

en gång sa jag till dig
att stolen bredvid
bara var tillfälligt ledig
då sköt du upp solglasögonen i pannan
och sa att du alltid var tillfällig