Han rullade och studsade förskäckligt fort nedför en backe. Han skrek och slog och sparkade och log. Vem var det som kunde ha gjort honom nå så hemskt. Han hade ju bara trummat lite. I och för sig kanske  lite tidigt. Men alla visste ju hur mycket han älskade att trumma. Trumma var han allt. 

Han tänkte p åden gån...AJ det där gjorde ju ont. Vart var han igen. Jo just ja han höll ju...PANG var han än befann sig i så hade det slagit i något hårt.

Nu snurrade han så snabbt och flög så hårt runt i den runda tunnan att han på allvar skulle döden dö. Vänta tunnan.. Hah det var ju hans favorit tunna att trumma på. Yes 1-0 till mig tänkte han glatt. Men hallå då fanns ju det en luucka här där han brukade stoppa in sin kudde för att dämpa det värsta ljudet. 

Just ja det var därför folk var surare än vanligt. Han hade glömt att stoppa i sin kudde. Grejen var att han var att han hade egenhändigt tagitt på sig att väcka byn med sin morgon salut eftersom att tuppen vaknade så sent.

Sååååå tänkte han väldigt långsamt. Då är ju backen jag är så fort rullar ned för backen till bäcken. Haha min trumma klarar allt. Även en tönti... PLASK. Med ett tjut av glädje i kroppen kände det röda tröllet att HANS trumma landade i DERAS å och den skumpande färden var slut. 

Han öppnade luckan. Tog fram sina Pinnar och började glatt trumma på sin kära trummtunna.

Snipp snapp snut så var sagan slut om Röda Trollet och hans trumädventyr slut för den här gången.