Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

E4 norrgående

Satt i bilen på motorvägen
Häromdagen
Barnen
De små liven
Sov där bak

Världen utanför
Som hastigt svepte förbi
Av sten och stål
Dånande

Iskalla plåtskyltar, räcken och svarta trädstammar

Bakom kaross och glas
Mina händer om den mjuka ratten
Och
Tre bultande hjärtan
Ångande ett universum
En skör hinna
Av ljus och liv

Det var så mysigt

Och jag mindes samma känsla
Från bilresor med mina föräldrar
Förr

Liten i baksätet
Bara den tunna plåten, rutan
Mellan mig och det iskalla oväsendet där ute
Mörkret
Och Radiorösten
Den lena handen
En kontakt med något större
omfamnade slog våra hjärtan i takt och
bildade en störtbåge mot omvärlden

Rymdskeppskänsla
En del av mig ville aldrig komma fram
Allt var så bra där

Vissa stunder
Är små under

Tysta blixtar som skär genom minnet
Lyser upp tankar
Ur beckmörkt brus
Bränner också fast en och annan ny
Förmodar jag







Fri vers av Aaxel VIP
Läst 52 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2019-01-19 22:20



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Aaxel
Aaxel VIP