Livet läker,
tiden späker
frust av lustan,
vårar vräker
vind som bräker
pilars pustan
längs mitt lår.
Och jag är av tretti år,
Venus virvlar i mitt hår,
Tellus tindrar,
livet lindrar
härd som hindrar
mina spår?

Fram i samma
flyktansflamma
virvlar Venus
och min sikt,
att anamma
rymders gamma
röd att ramma
världens vikt,
skönt utstamma
till detsamma
under genus
skymda skikt.

Vi är många
utan rötter,
att ej fånga
kistans brosch,
vi går lätta
utan fötter,
satt ej sätta
ros i rogue,
vi är lunga
utan läten
sprängd att sjunga
vind till vår,
men en liten ton förmäten
vägrar oss i Venus spår.