När sans förstått att kärlek föga fanns
och livssamvaro blott är maktkontrakt
så ställ vid stängslets grind en värdig vakt
att hålla härskarhärd på dödsdistans.

Så säger man väl lite mer till mans
att såren går i egen tid och takt
men mycket dumt har tider tänkt och sagt
där endast dumhet skänks en andra chans.

Jag ångrar ord där dikten dum beskrev
din inre härd, som närt en fix idé
om väsens vikt, förlåt, jag överdrev.

En löjligt oupphöjlig föreställning
från lågan låg, av glansromans passé
som kvävs i stängslet stängt till stolthets kvällning.