Ljusen är släkta och livet är mörkt, graven är skändad och dit liv har varit släkt fasten mina känslor säger annat jag ser dig än idag gå bredvid mit liv... Tiden går jag blir krossad som sten som blir till sand och rinner ur min hand. när jag ser dit namn. Men kommer aldrig få hålla dig i min famn. Din grav var skändad när jag var påväg för att ta dig i hand. I en annan horisont.. Gled de ur min hand. De fanns inget kvar när jag kom till din grav.