Mitt Sundsvall och mitt fyrti-femtital
är svunnet nu men sitter kvar i sinnet.
Ett sekel halvt blev anno dazumal
och bleknar sakta bort i mannaminnet.

Men ännu står den ståtlig denna stad
med stenhus, tempel, gator och statyer
och gör en gammal sundsvallspojke glad
vid ett besök på torg och avenyer!

En del har dock förts bort till ingenstans
och asfalterats, jämnats, slätats över.
Mitt Norrmalm är ej längre det som fanns,

fast minnet är det enda jag behöver,
när tiden inte kan förmås stå kvar
och ålderdomen sakta sinnet söver.