Kärlek.

Att vara förälskad innebär stora uppoffringar. Att dedikera hela sitt hjärta och själ i en annan individ.

Att lägga all sin tillit, att leva utan några garantier, bara förhoppningar, om att den individ som mottagit hjärtat ditt bevarar, håller det gömt och ömt på ett säkert ställe, helst av allt i sitt eget.

Men i ständig beredskap om att det vilket ögonblick, hela ditt liv, kan falla ifrån hjärterummets fönster, gå i tusen bitar, så länge din ömmaste punkt bevaras i kärlekens näste.

Många gånger om tappas det, klistras ihop med mer slitstarka tejpbitar från gång till gång, med ständigt hopp på att nästa ska vara en bestående tillgång.

En ständig balans av lärdomar mellan hopp och realitet. Hur många gånger vågar man ge bort hela hjärtat sitt, så att det till sist inte bara är ett stycke tejp med små, små pulserande kärl?

Snälla, ta väl hand om hjärtat mitt denna gång, det käraste jag äger, det tillhör nu dig.



- r.p.