Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Pausdikt


Glaskulan

 

 

 

Snön pudrar mina axlar
och mina fotavtryck 
syns inte

Det är ingen riktig vinter
och glaskulan som jag 
befinner mig i
måste skakas om
så att snön faller igen

Jag vet inte hur jag
hamnat i kulan som 
barnen leker med

 




Fri vers (Fri form) av Viksten
Läst 272 gånger och applåderad av 27 personer
Publicerad 2019-02-06 08:02

Författaren Viksten gick bort 2019. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Du bjuder oss på sällsamma resor Arne!
Den leksaken har jag själv skakat mången gång - men är Du där ska skakningen bli snällare.
2019-02-09

  Eva Langrath VIP
Fin metafor
2019-02-06

  Bodingen VIP
Hm, ja, krympolin kanske
2019-02-06

    Elisabeth Nilsson VIP
En gång i tiden befann jag mig också i en glaskula. Till slut kom jag ut.
2019-02-06

  M.Eta
Minnen kommer upp från en sådan kula jag hade som barn.Tack!
2019-02-06

  Kungskobran VIP
Påminner mig om ,Fjärilen i glaskupan ,av Jean-Dominique Bauby , en skakande berättelse
2019-02-06

  Öknens Ros VIP
fantasifullt.
2019-02-06

  Feliaxel VIP
Ibland har man känslan av att befinna sig i bubblan
2019-02-06
  > Nästa text
< Föregående

Viksten
Viksten