jag är så trött

så trött så trött

insomnia rider

jag är inte vidare brydd om det egentligen. det att jag sover illa. det bekommer mig inte så värst då jag inte har prestations eller produktionskrav. det är väl detta med mitt posttrauma som spökar skulle jag tro. men till sist blir det fördjävligt att inte få sova.

ligger i sängen och vaknar, somnar, vaknar ömsom somnar. med tio sekunder, tre minuter eller en minuters intervaller. det tär att ha det såhär... men jag stiger upp och bakar bröd i ottan och tänker kreativt. sedan tar de positiva tankarna alltid vid. tacksam men ändå trött...

men jag blir så trött så trött efter ett tag. dagen börjar liksom aldrig. ögonlocken kämpar jag med för jag vill inte vända på dygnet. vilar en kort stund men aldrig mer än så...

huskurer, rekommendationer, läkarvård, mediciner, sömnrådgivning, mindefullness och med mera med mera... ja jag har provat allt detta, spelat piano, tagit en dusch, suttit uppe en stund, kallt och svalt i rummet, vädrat, tagit bort allt som stör.

men man kan inte ta bort den traumatiserade delen av sitt jag. har gått i terapi  på kris och Traumacentrum för nio år sedan. jag förstår mer idag men ändå det är fakta. man blir trött i själen av att känna sig så trött varje dag året om, år ut år in.

jag ger dock aldrig efter men det känns ibland som att jag behöver sol i varje steg av min vardag. en sol som inom mig lyst så starkt och som kommer tillbaka efter att trött-molnen har skingrats. för en och annan natt får jag till en hel timmes sömn i sträck. den lever jag på länge. hoppas den timmen sömn är denna natt.

insomnia jag är så trött på det nu...