Sträcker min hand mot din
känner vibrationen mellan våra fingertoppar
när jag blottar min skörhet och säger
min smärta är min
den är viktig
den är sann
jag bär den
bara genom den kan de fallna löven
komposteras till näring
Räds ej den, den är min
Räds ej när jag går från larv till puppa,
jag blir fjäril sen

När jag inte ser dig, tänk:
du är också inuti mig,
jag är också inuti dig
Står Du i mörkret,
ensam och rädd,
i en värld du inte skapade,
då är det en gåva att du visar mig din sårbarhet
I den,
i det fladdrande hjärtat,
upphör ljuset och mörkret,
gott och ont,
svag och stark
blir ett