det här är vad jag gör
det här står jag för

det här är det jag lever för
det här är vad jag är beredd att dö för

och har du ingenting du är beredd att dö för
så har du kanske heller ingenting att leva för

är det nån som lyssnar, nån som hör?
jag kommer inte att säga ”Ursäkta att jag stör!”

när jag har nånting att säga är jag talför
när jag öppnar munnen och framför

nånting som gör er på gott humör
nånting som upprör, nånting som berör

jag vet hur det känns att vara utanför
att gå genom livet som en observatör

jag vet hur det är att vara känslig, att vara skör
hur det är när livet går än uppför, än nedför

att dras med en ångest som förgör,
som sitter i själen och växer som en jävla tumör

jag vet hur det är när man låter det gå utför
hur det känns när man tar till rakbladen och varför

min räddning är konsten, att vara poet och kompositör
det gör gott för själen att vara en kreatör

och nu kastar jag mig för vargarna, jag har blivit en estradör
jag ställer mig på scenen utan skyddsnät, utan sufflör

det har fallit på min lott att vara en provokatör
det här får jag lov att leva med till den dag jag dör

och när jag står här vid mikrofonen, så som jag nu gör
undrar jag nästan varje gång ”Varför?”

men när man ställt sig här finns det bara en väg
och det är att öppna alla portar och låta det gå utför –
dra andan en sista gång och tänka ”OK, vi kör!”