En del skriver om minnen från tidiga år!
Själv känner jag mig historielös.

Det enda som betyder något är här och nu har jag fått för mig.
Kanske är det bara ett uttryck för hur jag levt för att överleva!
Jag har alltid fått för mig att jag är en tänkare.
Kanske är det bara en flykt från allt som kan få känslor att bli alltför övermäktiga.
Känslor som riskerar att skadeskjuta en liten pojke som lämnats ensam att handskas med alltför stora frågor.

Blev svaret att aldrig se tillbaka och strunta i det svåra?
Att för alltid vara ett litet barn.
Ett mycket ensamt och övergivet litet barn.

Ibland tittar jag ut på andra och ser exakt vad de döljer under sina översta välordnade lager.
Så enkelt och lätt att se när det gäller främlingar.
Man riskerar inget genom att se andras smärta,känslor och historia!
Vill du se vad jag döljer?

Då får du jobba hårt,riktigt hårt för ingen har ännu lyckats se bakom min fasad.