På dess glaskulas insida textar barnet ”jellp” i obefintlig imma.

Tro andas.

Andetagen bländar, som sol i dimma.

Kisande öga. Blicken leker för sig själv.

Tanken söker solig sommarglänta.

Blind blick följer, för värmens skull, solglimten

som rör sig över fondens fladdrande bibelblad.

Balanserande

på sanningens slaka lina rör sig den blinde, vinglande, sakta över

avgrunden

mellan ordslingors anda och - konsekvens.

Fram ur glömskans gap fladdrar famlande skuggor

viftande med avlatsbrev, flammande

bål, sprängda skallar, inkvisitionsstolar.

Ondskans glaskula glimmar, skymd av trons andetag.