jag skjuter väl mig själv i foten
jag skiter väl där jag äter
när jag uppfyller den dagliga kvoten
när jag skriver poesi som fräter

jag är ett fräckt tillskott på scenen
jag vill öppna sovande människors ögon
jag vill vara droppen som urholkar stenen,
förorsaka lite sjögång –

ja, en storm i vattenglaset
jag vill stoppa det egoistiska frosseriet
få ett slut på det svinaktiga kalaset,
rofferiet och resursslöseriet

jag vill vara bjälken i cyklopens öga –
den som inte ens ser grandet i sitt eget
där den vandrar omkring på sina hästar höga –
och fallet blir högt och hårt när den tar det sista steget