Skådespel....

du börjar alltid med något simpelt,
som får mig att känna mig utvald.
det du säger betyder ingenting,
men det du säger ger mig en känsla
och den börjar formas till något bestående i mig.

Du börjar ta dig in allt djupare,
Jag känner en mening i ditt sätt,
men det betyder inte att du känner något.
Det du visar är en del utav dig,
Varken allvar eller lek,
och det är inte meningen att jag ska ta åt mig.
Att få vara huvudpersonen i din show,
känns som en ära.
i ditt skådespel,
lever jag ut min verklighet,
en skapad illusion,
som sakta börjar ta över mig.

Du sänder ut allt ditt avvisande,
på ett missvisande och artigt sätt
och jag ger dig mina behövande signaler,
förblindad av allt ditt ljus.
Du förser mig med allt, men det är ändå inte på riktigt,
men du vill gärna få tillbaka status på,
att du är skicklig, att du berör.
Du vill alltid ha nån slags bekräftelse.
När du får min reaktion,
då du vet att den är äkta inför dig,
Men i ditt skådespel finns inget äkta inför mig.

hos dig finns inga känslor att hämta,
men du skrattar alltid så hjärtligt och jag rycks med,
men du är i en roll,
och jag ser inte vem du egentligen är.
Det här måste vara ett utav dina bästa skådespel,
då hela din föreställning har tagit över mig....
i alla dina avslut ger du mig alltid hopp att det finns mer,
sedan går ridån ned.....
sittandes ensam i publiken och väntar
är det jag som inser att jag inte ens var en del utav den här historien.
Jag var bara en statist, för att förstärka ditt skådespel.
jag var bara en utav alla dom, som gick på det....
------------------------------------------------------------------------------------