Mannen på ICA hälsar på varenda personal med fullständigt namn, det är modigt. Modigare än att sitta i en alltför mjuk 120-säng och konvertera nollor och ettor till kommunikation. För den riktiga kommunikationen händer där och då, framför mig i kön. Och de köande tröttnar, suckar, tar en plastkasse för 3 kronor för att de glömt tygkassen hemma. Men jag är avundsjuk, för jag vill också vara bekant med de som förmedlar min föda.

-----------------------

Han skriker ”jävla hora” för att hjulen på trucken rivit upp brunnen igen och det ekar genom hela lokalen. För ett år sedan hade jag reagerat, nu bara skrattar vi, det finns inte mycket annat att göra. En timme senare donerar han ett utav de två skosnören som han fått gratis när han köpt 3 billys pan pizzor. Jag trär på det samtidigt som chefens tesla rullar in. Plötsligt rullar vagnarna lite snabbare.

-----------------------

De svartklädda låtsas njuta av de få salta pinnarna som finns kvar på bordet i galleriet. Men bakom lås och bom svullas grillchips till sådan nivå att fettsmaken hänger kvar i munnen dagen efter.