Om inget berör
Vad finns då?
Det värsta någon kan drabbas av
Är att inte bli sedd av någon

Ekot av ensamma drömmar?
Ut över den stilla blodfärgade ytan
Aokigaharas oändliga tårar blöder
För alltid
Ut över den svarta lavan
under mossgröna knotor

Stela fingrar
Livlösa ögon
Glansen kommer aldrig mer glimma
Oavsett vilka skatter
som en gång fanns innanför
Bakom slutna ögonlock
Där stjärnglittret aldrig fick glänsa
I Solens sprakande strålar

Jag ser spåren av utsläckt liv
Jag hör uppgivna röster
i vindens talande mjukhet
Hör ursäkter för att de inte dög i andras ögon
Och därmed ej heller i sina egna

Säg mig vem stöper de mallar vi tror vi ska fylla

Är det de lyckliga som oftast gråter när månen vänder bort sin himlakropp
Då när ingen ser fast alla hör?

Eller är det de som gräver trånga gravar
Bara för att de hatar den som ler ett äkta leende

Jag bara undrar,vad är livet värt
utan någon att ge sina känslor
för att få någon känsla tillbaka?