Jag sitter kvar här på caféet
med ditt brev i handen
jag ser inte människorna omkring mig,
de är inte min verklighet

Min verklighet finns i dina rader
trots att det känns overkligt
omöjligt
det vi känner

Hur kan det vara kärlek
när det finns tusen skogar och oändliga hav
mellan oss

Det var bara timmar sen
du gick härifrån
och mina tårar vittnar om
en evighet av saknad

En livstid.

Sen ses vi igen i nästa, min älskade