Det gör ont. Fy fan va ont det gör.
När man slår i tån i bordsbenet
Som barn brukade jag tro att det var den värsta smärtan. Det var smärtans topp. Smärtans högsta punkt. Smärtans mount fucking Everest.
Men jag hade fel.

Som tonåring tyckte jag att ett dåligt betyg var dödsdomen. Att guillotinen va nära. Han inte säga hejdå till mina kära. Att karriären tog slut innan ens den va påtänkt, något man skänt en tanke på men det då. Men jag var dramatiskt o fanatisk och det blev aldrig så. Livet gick vidare och
jag hade fel.

Som Vuxen
Som vuxen är det ännu värre.
Som vuxen är inte döden ett straff eller det värsta. Döden är inte smärtans mount Everest. Har man tur är döden en enkelbiljett ut , ett fripass, en genväg utan att behöva passera gå.
Som vuxen lever man alltid vid en smärtgräns. Ingen enkelbiljett till döden. Alltid en balansgång mellan himmel och jord, som mest känns som en rappakalja utav ord, En tur o retur biljett för att man ska förstå vilken tur man har som lever.

Men som vuxen är man mest i en ständig dvala. Alltid något att jaga. Någon att behaga.
Livet mina vänner , är inget för de svaga.

Fågel fisk eller mittemellan va en rolig lek som barn. När man närmade sig så blev det varmt. Skulle jag leka det idag hade det mest blivit kallt.
Trots att morfar alltid sa att man måste hitta något roligt i allt.
Så har jag svårt att se det roliga i jaga trasiga drömmar, bostadslån, skratt som verkar som hån, och här får du de bästa kakrecepten i en tidning , hoppas det behagar, samtidigt som de på nästa sida står, så här går du ner 5 kg på 10 dagar, och att ge kärlek men inte få någon åter,

Att vara vuxen, är inte alltid så roligt som det låter.

Att vara vuxen är som att gå i vårjacka på vintern , ofta eländigt. Ständigt kallt.
Förlåt mig morfar. Men ibland har jag svårt att se det roliga i allt.

Men jag vill bara få frågan, om vad jag vill ha, kanske ett litet hopp om en ljusare morgonda.

Och där vill jag inte ha döden. Jag vill inte ha livet. Jag vill inte begära eller ta något för givet. Jag vill inte ta något som inte är mitt att ha, Jag vill inte vara annorlunda. Inte lika hellre bli satt i något fack.
Jag vill bara få frågan, vad vill du ha?
Och jag ska svara ;


En enkelbiljett till Lycka, tack!