Jag räknar inte dagar, inte timmar, inte minuter

sedan jag sist såg dig

jag har slutat räkna och min tid står stilla

även om blommor skjuter upp

och öppnar sig mot solens varma strålar

själv är jag sluten och hukande

under regntunga skyar 

som döljer sig i allt det blå

människor runt omkring skrattar

de lever vidare i sina liv

kliver upp, för en meningsfull tillvaro

medan jag irrar runt i skärvorna

som om jag varit med om ett krig

där du rycktes ifrån mig

jag har ingen grav att gå till

för du är inte död

men hur sörjer man en försvunnen

som tog med sig en del av en

vore du död skulle jag gråta

men nu skrattar jag om än ihåligt

och jag tackar för att livet jag gav

ännu rinner i dina ådror

och jag förnimmer en glimt hopp

kanske en dag att du kommer tillbaka

eller att du åtminstone ringer

- Hej mamma, har du saknat mig

om det jag drömmer

häktar fast för vad är alternativet

och jag ber mer intensivt än någonsin

om mirakel som stavas

f ö r l å t e l s e

och 

f ö r s t å e l s e

amen

jag har en dröm