När mörkret kryper in i varje vrå

Var ska jag då stå

Det var ingens mening

Ändå frätte saknad märgen

Om tillit brinner röd

Långt bortom bergen

En liten själ blev spröd

Byggde murar utav tiden

Tomma timmar genom striden

Ensamheten syntes ej

Skrattet blev hans rustningsgrej

Skåda in i andras hjärtan

Såg där oftast mörka smärtan

Lätt att se för den som plågats

Genom åren som av sorgen skårats