Ibland då och då
under några av årets ljusaste dagar
låter jag mitt hjärta härja fritt
hamra och ta plats
där innanför revbensgalleriet
ett så välisolerat och cellskräcksframkallande ställe
att konservera sitt allra innersta

för under norrskenets storslagna skiftningar
hann jag inte viska mitt livs största önskan
när stjärnorna föll från himlen
rakt in i mina ögon

bländad står jag kvar än idag