Jag har ett sätt

att drunkna i melankolin
det klassiska pianot
moll-någonting

Det är friyay
och jag känner tyngden
med varje ord
som landar
på en för dyr skärm

Författarskärmen.

jag borde vara glad
tacksam liksom
gräva sig fram,
där man står
trägen vinner

och så vidare.

Vad är det ens.

Well.
det funkar inte att skriva
glättigt
och lyssna på
moll-någonting

lägenheten har aldrig känts
så liten.

Nu ringer mamma.
Sayonara.