MÄNNISKAMÄNNISKA! Du är ett unikum, människa, som gavs ett unikum, en solitär, i form av ett oefterhärmligt, pulserande konstverk, rymdens blå, skimrande blomma, Jorden, som rymmer livets gåtfulla tillblivelse och din ofrånkomliga förutsättning, och är allt existerande livs grund – och därmed grunden för dina barns, barnbarns och kommande generationers allt väldigare Katedral. Fri föddes du, Människa. Fri! Vilsen står du. Villrådig – i din frånvarande närvaro. Ditt mål, vännen, är lyckan, din drivkraft strävan efter målet. Endast bekräftad ser du i din synlighets sken den hisnande stigen som slingrar sig upp mot bergängen, Harmoni – där en solglimt döljer han lockande, ”med offerröken som kompass finner du Lyckans lysande lya.” Och denne Kung av Lögnens guldglittrande rike bjöd dig, i utbyte mot din själ, ett redskap varmed Lyckan, som han sa ”osvikligt fångas!” – en slant. Och du tände offerelden. Du sålde din själ! Du tände offerelden. Med facklor av naturfolk och brinnande blånor av färgsprakande kulturer med kärlek till allt levande, samt tjärvedstickor av förundransfylld glädje och tacksamhet inför jordens förtrollande skönhet, tände du offerelden! Ja, du tände, förblindad av tron på penningens magiska lyckogörande, förintelsens brasa… där girighetens dånande flammor i ett huj slukade din frihet, värdighet, stolthet! Och den våldsamma hettan rusade runt jorden, förtärande förundran inför skapelsen, förtärande skapelsen, förtärande din meningsfyllda inomvärld…
Fri vers
(Modernistisk dikt)
av
S-E Forslin/same
Läst 146 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2019-05-25 09:59
|
Nästa text
Föregående S-E Forslin/same |