Det snöar, varje flinga
faller fritt mot vitt porträtt,
här målas upp ett ljuslandskap
på mörkermarkens slätt.
Det prålas och det penslas
vid strålmassivet vitt
tills sylskarpt skaren gränsvass
skär in i markens mitt.

Det töar, varje springa
fylls upp i mättad mull,
då våt all tjälens bottenskrap
förföljer fåran full.
Där stockas det och smälter
men inte till en vår,
de vallar som här välter
förs in i gamla spår.

I sjöar, landskap inga
kan bära vad de sett,
här reses ramar ringa
ur tjälens självporträtt.
Min sommar, som var vinter
i ljuslandskapets land
för slöa penslar slinter
ur canvaskantens hand.