Jag hade tänkt att bryta mig ur mitt fängelse.

Spräcka revben och låta hjärtefågeln breda ut sina vingar av himmelslängtan 

Se där skulle alla ropa av förundran.

Se den gyllene sollängtan som reser sig i gryningen.

Abrupt avbröt den röda plåtlådan som fraktar vardagssörjan ut genom stadens artärer.

Förövrigt samma makrillburk som blodlöst tar utarbetade kroppar tillbaka till venvägen i utkanten av förorten.

Jag tänker imorgon minsann!

Då jävlar ska jag kasta vardagslunkens färglösa överrock!

Då ska jag skina starkare än min befrielse.