Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sårbarheten

Allt som jag vill säga dig
Fastnar på min tunga
Allt mitt hjärta känner
Kan jag inte riktigt visa dig
Stormande känslor
Både bra och dåliga
Sliter mig mellan lycka och sorg

Alltför rädd för att du ska lämna mig
Så vågar jag inte känna mer
Sårbarheten gör mig svag
Jag vill ha så mycket mer än vad du kan ge
Funderingar kring hur du varit tidigare
Med andra flickvänner
Som betytt så mycket mer
Än vad jag någonsin kan göra

Tårar rinner ner för min kind
Det är så mycket inom mig
Jag känner mig så hjälplös
Trots att jag borde vara lycklig
Jag får ju äntligen vara nära dig
Men det är bara fysisk närhet
Det jag behöver från dig
Vågar jag inte be dig om

För om jag frågar
Och du nekar mig det
Vet jag att hoppet är förlorat
Och att jag ännu en gång
Blivit nekad något jag verkligen behöver
Varför är det så i mitt liv
Att ge allt och få lite tillbaka
Gäckande och grymt

Ibland känns lyckan nära
För att sedan ryckas bort
Så långt bort att den inte ens existerat
Där står jag med öppna armar
Med ett hjärta som blöder
Bitar av fasaden faller
Jag orkar inte hålla emot
Alla stormande känslor
Som bränner ett hål i min själ

Jag kan inte röra mig
Fastfrusen står jag naken
Sårbar och ensam
Du märker inget
Men jag går sönder
Bit för bit
Alltför utsatt av alla känslor
Som du egentligen kanske inte uppskattar
Och trots allt detta så fortsätter jag att le

Jag fortsätter att träffa dig
Ge dig mer bitar av mig
Mer närhet
Och samtidigt så skärs min själ i bitar
Strimlor som sakta faller och dör ut
Allt jag gör är att le
Inom mig skriker jag efter kärlek
Som jag aldrig har fått uppleva
Villkorslöst

Vad gör det mig till?
Är jag ens en människa?
Något som alltid används
För att sedan kastas bort
Trasig och tom
Tills jag orkar ge mer av mig själv
Om och om igen
Jag undrar hur många gånger
Som en människa kan gå sönder

Och om jag nu är en människa
Har jag ens ett värde?
Så många som borde älskat mig villkorslöst
Skyddat mig från allt ont
Har alltid lämnat mig sårbar
Utsatt och påhoppad
Jag har alltid försökt att ge alla en chans
Men den chansen har jag aldrig fått igen
Allt jag har fått är tomma armar
Och en trasig själ

Ändå ger jag mer än vad jag kan få
Jag gråter då jag är ensam
Och fortsätter att värdera människor
Som inte ger mig det jag behöver
Jag är en narr
För evigt dömd till att aldrig få
Det jag verkligen behöver
KÄRLEK





Fri vers (Fri form) av LonelyDreamer
Läst 183 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2019-06-01 18:06



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

LonelyDreamer
LonelyDreamer