Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till Solen med S II - Vår sista utpostbåk..



Så reser vi tillsammans
vår sista utpostbåk
till natt där feberflammans
delirium blir vårt språk,
som ansamlas att andas
men möter blötnad matt
när saltet sammanblandas
med gårdagsgråtnads natt.

Så flackar vackert, flimrar,
vårt eldöga förbi
det skenbedrag som skimrar
av postumt potpurri,
att samla sammelsurium
och viska väl och ve
som vet om flammeldsludium
blir post eller ett pre.

Så tänder vi till flammans
kaserners skära skåll,
isär eller tillsammans
kan inte spela roll,
här brinner gators sockel
föröver Stureplan
vari min mansmonockel
ser kärlek likadan.
Konform men ändå lik
vår febereld unik
i tidens utpostbåk
som tappat bort sitt språk.
















Bunden vers (Rim) av anathema VIP
Läst 145 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2019-06-06 00:18



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

anathema
anathema VIP