Han stod där vid vattnet

Mitt i sommarnatten

Ljuset blått och blekt på väg att vakna

Tillit var inte hans styrka

Hon låg på botten

Utan att vakna

Värmen fanns inte längre i hennes ögon

Han hade sett på henne

Visste inom sig att han var förlorad

Både i henne men också sig själv

Det sista han tänkte var

Det finns ondska i din närhet

Allt annat är överlevnad

Det blekblåa ljuset

Övergick till mörker

Trots solens strålar över horisonten