Någonting dör
På ett bord i hallen
en silverljusstake
ekot av ropen
man fortfarande hör
hennes skor på golvet
och stegen hon tog
det blekta fotoalbumet
långsamt minnena dör
Noter på ett piano
vid spindelväv och damm
den bortglömda musiken
så vördsam och skör
ouvertyren till kärleken
pianisten ramlar stilla
publiken går mot tystnad
och tangenterna dör
Klätterrosen mot muren
vacker och trevande
ålderdom så vacker
och färger som berör
knotiga och taggiga
grenar från torkad jord
vördsam kärlek uteblir
livet faller ner och dör
Kärlekens attribut
himlastormande sinnen
kyssar och ljuvligt smek
ingenting som stör
troheten den pålitliga
är inte som man tror
en tagg i kärlekslivet
sakta känslorna dör
(Copyright © ULJO)