Ibland stormade havet,
Då ville du ligga ensam bland stjärnglans och måndans

Jag trängde på ibland,
såg med en brors ögon
såg allt som ville fram
silverskärvor ur ditt hjärta

Till dig min vän för all din in förslutna smärta
du ser vågor på lugna vatten,
ett hinder när dessa onda ögon ler

men ligg inte sömnlös för någon ärta
för bakom deras scen mullrar åska och dunder,
alla råttor tuggar sönder deras stunder

snälla lyssna på allt vad ditt inre känner
för utanför i livet väntar de, trofasta
- dina vänner