När hon ringer
efter nästan ett år
och jag för länge sedan
har avslutat ärendet.

Då hugger det till
i min orosmage
och jag undrar
vad som nu har hänt.

Om hon blivit utkastad
från sitt senaste familjehem
eller om någon återigen
lockat ner henne
i drogträsket.

Jag tar fram förståenderösten
medan hjärtat hamrar
hårda besvikelseslag
och jag mumlar tyst för mig själv:
”fan-fan-fan-fan….”

Då säger hon
och hon måste upprepa det
innan jag förmår ta in det:
”Det går bra för mig nu.
Jag ville bara tala om det.
Och tacka.”