Genom fönstret anar jag
en helt annan verklighet

bortom det jag vet

I dess spegelbild jag ser
där är lika härligt grönt

som jag här har rönt

Denna syn mig ödmjuk gör
jag får hugnad i mitt bröst

känner frid och tröst

När jag levat färdigt här
kommer slutligt stunden då

jag ska hemåt gå

Genom fönstret vandrar jag
så till landet Bortoms strand

fri från jordens band