Små, små risgryn
tvingar sig upp
ur ljusröda gommar
obevekligt en efter en
tar sats igen
Sväller, formas
kliar febrigt
maler, knipsar
bearbetar mer och mer
det som ska in och ner
Grovnar, lossnar
en efter en
lämnar plats
för stabilare doningar
som stannar kvar
i munnens förvar
Trängs och knuffas
ståltråd formar
plats i ledet
för jämnare leende
föreskriven form
som följer norm
Arbetsamma, klagar inte
stretar i det tysta
gnager benet
flisor lossnar
tar i och tar i
med okuvlig energi
Bakom mjuka läppar
som sväller av kyssar
biter, suger
och tar för sig
gnuggande frenesi
ger eufori
Är på bettet
kraftiga hugg
backar, gnisslar
käkarna stillnar
äntligen mätt
färdigtuggad oförrätt
Känner nära hjärtat
små, små risgryn
från ljusröda gommar
mot bröstvårtans hud
gurglande saliv
ett nystartat liv
Borren gräver
bort det onda
smärtan och förlusten
lämnar avtryck
alltför medveten
om övergivenheten
Knaprar, glappar
klapprar, gnisslar
lossnar, skapar gluggen
fattigdomen syns
kvidanden, vrål
över gapande hål
Biter i läppen
biter ihop
biter ifrån
inbiten revoltör
låter sig aldrig mer
tryckas ner
Gulnade gaddar
glada grimaser
självförtroende
greppar livet
som ett äventyr
med brett garnityr
Producerar, levererar
tar emot och ger
gapar, sväljer
tuggar i sig med aptit
tröttnar till slut
när tiden börjar rinna ut
Mumsar risgrynsmoset
gommar glappar
har gjort sitt
och vill inte mer
bara ett sista tugg
efter det hörs inte ett dugg