Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tänderna

Små, små risgryn
tvingar sig upp
ur ljusröda gommar
obevekligt en efter en
tar sats igen

Sväller, formas
kliar febrigt
maler, knipsar
bearbetar mer och mer
det som ska in och ner

Grovnar, lossnar
en efter en
lämnar plats
för stabilare doningar
som stannar kvar
i munnens förvar

Trängs och knuffas
ståltråd formar
plats i ledet
för jämnare leende
föreskriven form
som följer norm

Arbetsamma, klagar inte
stretar i det tysta
gnager benet
flisor lossnar
tar i och tar i
med okuvlig energi

Bakom mjuka läppar
som sväller av kyssar
biter, suger
och tar för sig
gnuggande frenesi
ger eufori

Är på bettet
kraftiga hugg
backar, gnisslar
käkarna stillnar
äntligen mätt
färdigtuggad oförrätt

Känner nära hjärtat
små, små risgryn
från ljusröda gommar
mot bröstvårtans hud
gurglande saliv
ett nystartat liv

Borren gräver
bort det onda
smärtan och förlusten
lämnar avtryck
alltför medveten
om övergivenheten

Knaprar, glappar
klapprar, gnisslar
lossnar, skapar gluggen
fattigdomen syns
kvidanden, vrål
över gapande hål

Biter i läppen
biter ihop
biter ifrån
inbiten revoltör
låter sig aldrig mer
tryckas ner

Gulnade gaddar
glada grimaser
självförtroende
greppar livet
som ett äventyr
med brett garnityr

Producerar, levererar
tar emot och ger
gapar, sväljer
tuggar i sig med aptit
tröttnar till slut
när tiden börjar rinna ut

Mumsar risgrynsmoset
gommar glappar
har gjort sitt
och vill inte mer
bara ett sista tugg
efter det hörs inte ett dugg





Bunden vers av Lena Staaf VIP
Läst 35 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2019-06-26 11:58



Bookmark and Share


  th. vandergrau
Livsloppet ur en annorlunda vinkel - bra!
2019-06-26
  > Nästa text
< Föregående

Lena Staaf
Lena Staaf VIP