Det finns ingenstans jag kan säga att jag bor.
Ingen vill väl vara i mina nertrampade skor

När ni går till jobbet så sitter jag här,
på bänken vid stationen som en livstidsresenär.

När ni går på tåget så stannar jag kvar.
Jag undrar stillsamt vart ni alla knegare far.

Nu får jag vara ensam i mitt vardagsrum.
Ingen som blänger och tycker jag är skum.

Jag sitter och jag tänker att jag har det ganska bra.
Inget behov av prylar som alla andra verkar ha.

Om jag blir törstig och vill ha mig en slurk.
Så hittar jag om jag letar, en halvt urdrucken burk.

Skägget mitt det växer, det har blivit stort och rött.
Det struntar jag väl i för jag är så smutsig och trött.

Dagen den tar slut och folk slutar sina jobb.
Dom väller förbi som en stressad jagande mobb.

Jag sjunger hemlös blues och så skall det förbli.
Ända tills den dagen då jag äntligen blir fri.


YouTube: https://youtu.be/ht0ZzZ7GJCc