Jag sitter i rymden och ser mig omkring.
Här finns stjärnor, planeter och en massa ingenting.
Himlakroppar, kalla, gjorda av sten,
rör sig fritt på himmelens scen.

Många som korn av sand på en strand,
gestaltas tomt vid horisontens rand.
En sticker ut, grön och exklusiv,
myllrar, sprudlar och sjuder av liv.

Jag riktar min blick mot en vacker sfär
och undrar vad som kan finnas där.
Där finns luft och vind, hav och vatten,
växter och djur om både dagen och natten.

Där borde vara ett paradis.
Premisserna är goda på alla sätt och vis.
Livet har byggts enligt många mönster.
Jag ser allt detta som genom ett fönster.

Där finns det många sorter av djur.
Männska'n dominerar i fantastisk natur.
Förvånad jag blir över hur det ser ut.
Man slåss mot varandra med kulor och krut.

Alfahannar styr i många länder.
Hela tiden tänds det nya bränder.
Man är inte nöjd med vad man har.
Man krigar, roffar, härjar och tar.

Det kostar på att skaffa gevär.
Det kostar på att hålla militär.
Lägg ner det där och sörj för miljön.
Rädda planeten som är så skön.

Nästa gång som jag vänder min blick,
mot denna, i rymden lilla, lilla prick,
vill jag se ett fredligt och grönskande klot.
Det är något som jag ser fram emot.

Jag vill se en grön värld.
Jag vill se en värld utan svärd.
För det jag vill finns inte nog med ord.
Jag vill se en fredlig och grönskande jord.

Ljud och bild: https://youtu.be/r5rJk79TjrI