Dikt till ångesten
Vem är du?
Du tar varenda tillfälle.
Väntar på mig.
Du kommer och knackar
på min dörr
ibland mitt i natten.
Du gör mig sällskap
när jag är ensam.
Du gör mig ensam
när jag har sällskap.
Mitt i konversationer.
Du avbryter.
Tar mitt fokus.
Knackar på min axel
tills jag måste se på dig.
Du berättar att det jag sa
kunde varit bättre.
Du skrattar åt mig.
Omsveper mig med skam.
Du startar krig
i mitt huvud.
Vänder mig emot mig själv.
Du ljuger tills dina lögner
blir sanningen för mig.
Du vill vara min bästa vän.
Min enda vän.
Ingen annan gillar mig.
Jag går inte att älska.
Det sa du.
Jag kommer inte loss
från ditt grepp.
Du klöser
upp samma sår.
Du kväver mig.
Jag kan inte andas.
Det är tungt
när du håller dig fast.
Du dränker mig.
Drar mig neråt
om och om igen.
Jag måste upp.
Få lite luft
annars drunknar jag.
Du drar mig neråt
den mörka botten.
Du binder fast mig därnere.
Släpp mig.
Det gör ont.
Du vänder min blick
bort från ljuset.
Jag ser ingen utväg.
Det glädjer dig.
Du älskar smärta.
Min smärta.
Jag måste fly.
Jag kan inte.
Finns ingenstans
att ta vägen.
Du är överallt.
Hjälp mig.
De kan inte.
Ta mig härifrån.
De vet inte hur.
Du ger inte upp på mig.
Ditt hopp suger ut mitt.
Du är desperat.
Jag livnär dig.
Jag är desperat.
Du dödar mig.
Så vem är du?
Du är allt just nu.