Det fanns en tid då du gjorde min värld vackrare.
En solstråle som givits mig.
Du tog mig högt upp bland skyarna.
Du ville vandra vid min sida.
Du lovade mig havet,
och allt som någonsin var.
Du lovade mig att alltid stanna kvar.

Men mina tvivel kröp med hela resan.
Knöt långsamt upp banden mellan oss.
Ett efter ett.
Du släppte till slut taget.
Gav upp allt.
Jag ramlade ned från molnet och kraschade brutalt.

Hur ska jag kunna leva med mina misstag?

Hur ska jag klara mig utan dig?

Du som försvann bort i havet,
så fort det dök upp något som skar.
Du som lovat mig att alltid stanna kvar.