jag är mellan hopp och förtvivlan

insprängd i svärtan

där det svarta hålet lurar

det är långt till stjärnorna

ännu längre till månen

men jag målar ibland

mest i min fantasi

sätter färg på min gråa tillvaro 

man säger att den går över

depressionen

som om det var en förkylning

ont i halsen 

hosta

och hög feber 

önskar det vore så lätt

som att vända sig i sängen

bort från allt

stirra in i väggen

låta blomknopparna i tapeten slå ut 

som mässlingen gjorde en gång

när jag var mycket liten

nu är det pulsarna som slår

och hjärtat just nu för fort

det är ångesten som pickar i mig

väller in i stora vågor

jag skär gurka i stavar

tomater i klyftor

strimlar salladen

isberg

jag fryser inuti

hackar rödlöken

blandar olja och vinäger

salt och oregano

sedan sitter jag och tittar på

medan de andra äter

grillat kött

min sallad

och jag tänker

om ni visste

om ni bara visste 

då skulle ni kanske se mig

MIG 

bakom min falska glättiga yta

den där masken jag gömmer mig bakom 

men ingen orkar

ingen vill se bortom

nu är julikvällen ljum

den blå skymningen omfamnar

och vem är jag att sluta tända stjärnorna

som tänds en efter en

medan jag ler stelt 

är det bara jag som tycker

att köttet växer i munnen