Nej jag står inte här och är avslappnat hoppfull och egenkär
jag är en pågående snyftande stammande stapplande
kedjereaktion av försök att stå på
klyva informationsflödet
hacka upp en vak i sörjan
se
himlen med mina egna ögon
katten rulla sig i björkfrön
små sandfärgade svalor liknar fröna

och jag har medvetet hållit henne tillbaka
för när hon är ute och spatserar
är en Frankensteins hopkok av kvinna
blir det storkok av gubbfasoner!

svårt å ringa in en sån tant i mogen ålder
saknar färg är alla färger på en gång
en mycket knasig sång


oberäknelig är kraften i grävlingens toksprång en vårkväll
oberäknelig är styrkan i den vind som sätter örnen på plats i luftrummet
i havsvinden
i havsrummet
i vinden där det känns

jag har dotter som kan skratta högre än jag
det gör mig trygg
jag har en sliten veranda och en Hallondjungel
jag släpper ut henne nu!