det susar för innanför ögonlocken
jag åker tåg varje gång jag blundar
sitter och tittar ut genom fönstret
och ser livet som varit passera förbi

alltid stannar vi upp vid några hållplatser
sällan de där solen lyser och värmen finns
nej mina stopp är alltid frostkalla och gråa
fyllda av kletig sörja som fastnar på skosulorna

där tvingas jag gå av och stå utan jacka och skor
längta efter ängarna av tystnad och ljus
tvingas vara i känslan av äckel och iskyla
straffas för mina tidigare misstag

det fortsätter hela tiden om och om igen
hållplats efter hållplats
jag längtar efter att få gå av där solen strålar värmer
där det doftar kärlek och vinden smeker inte slår

men nej, mitt tåg stannar sällan på de upplysta ängarna
eller vid sjöarna där jag kan se botten
det stannar vid havet där vågarna är höga som gap
så de kan sluka mig om jag råkar ta ett litet steg fel

varje kväll gör jag mig redo för en restur
varje kväll hoppas jag på att jag ska få gå av och få andas
men varje morgon vaknar jag upp
helt slut